Thunder Gazer och Max Bee i en skön combo
Thunder Gazer och Max Bee i en skön combo
Äntligen tid till vinterns byggprojekt!
Under hösten gick merparten av mina fritidstimmar åt till att arbeta med tidningen Lina men under julhelgen kunde arbetet äntligen komma igång på allvar med ett nytt byggprojekt.
Trivial Pursuit och Thunder Gazer har båda fungerat bra så min tanke är att kombinera deras bästa egenskaper i en ny modell. Trivial Pursuit har fin lyftkraft och kantar bra men den tjocka vingprofilen (68 mm) gör den sämre på att penetrera i blåsigt väder. Thunder Gazer har en tunnare vingprofil (59 mm) och påverkas mindre av vind men jag upplever att den kantar lite sämre. Jag gick därför igenom mina ritningar från Randy Smith med flera för att hitta en lämplig vinge som var ett mellanting av de ovan nämnda. Jag fastnade för Igor Burgers Max Bee vinge vars vingprofil är 65 mm. Att den med sina tre VM-guld bevisligen är konkurrenskraftig är såklart en extra bonus.
Personligen är jag inte jätteförtjust i utseendet på Max Bee’ns lite svängda kropp som dessutom är designad för elmotor. Ännu så länge är jag alldeles för nöjd med min PA75 och pipteknologin för att ta steget över till elmotorkonceptet.
Det fick alltså bli en Max Bee vinge och stabbe i en ”egendesignad” kropp utformad för förbränningsmotor med pipa. I ärlighetens namn är mycket lånat från Thunder Gazer men med några egna idéer som vanligt. Erik Björnwalls konstruktionsidé med en kakform i nosen är ett givet val.
Självklart måste modellen få ett eget namn också. Hade några olika idéer men valet föll till slut på ”Nitro Max”. Det gäller ju att fortsätta hålla fanan högt bland oss anhängare av förbränningsmotorn – eller hur! Jag gissar att flygegenskaperna kommer att bli märkbart annorlunda då stabilisatorn är betydligt större på Max Bee. Spännvidden är hela 76 cm och kordan 13 cm. Stjärtmomentet är också någon cm längre. Spännande! Förhoppningsvis ett vinnande koncept tillsammans med den starka förbränningsmotorn!
När jag ritade upp kroppen insåg jag att skarvningen av flaken till kroppssidorna kunde placeras där jag ändå brukar dela kroppen i samband med att vingen limmas in i den. Då får man bara en skarv och kan därmed spara lite lim/vikt. Små förbättringar här och där kan förhoppningsvis bli en märkbar förbättring när kärran är i luften. Tips! På Ikeas barnavdelning finns billigt ritpapper på rulle som fungerar perfekt att använda när man behöver längre/större papper att göra egna ritningar på.
Nu när bygget är igång så kan jag bara konstatera att det inte verkar spela någon roll hur mycket grejer man än skaffar. Det fattas ändå än det ena än det andra som måste skickas efter för att komma vidare i bygget. Linkarna till Yatsenko-hornen som jag tänkt använda har M3 gänga så de vanliga stötstängerna för 4-40 passade inte M3 skruven jag tänkt limma i ändarna. Beställde därför nya kolfiberrör från Carbix med rätt invändig dimension. För att göra stabbens spetsiga framkant extra stryktålig så förstärkte jag den med ø 0,8 mm stänger av kolfiber. Var säker på att hade kvar efter förra bygget men icke. Tur att MBS är snabba att leverera. J-bolts som håller tanken på plats saknades också och fick beställas av Hasse på 3F tillsammans med lite annat som saknades. Pip-fästen fanns inte heller trots att jag alltid beställer flera… så har det hållit på - otroligt!
För min del är byggandet och finish-arbetet en väldigt rolig del av den här underbara hobbyn och skulle vara svårt att vara utan. Jag inspireras ofta av andra modellbyggare och försöker alltid att snappa upp godbitar av deras knep och kunskaper. Extra kul är det om man själv kommer på en bra bygglösning som förbättrar bygget.
Ett exempel på detta är en grej som underlättat mycket vid limning av vingen i kroppen. Flera med mig har säkert märkt att urtaget i i kroppen för vingen ofta har väldigt dålig passning. Det spelar ingen roll om det är ett byggsatsbygge med förstansade kroppssidor eller om man bygger från ritning och kopierar över hålet till balsaflaket - det stämmer nästan alltid dåligt överens med vingen. Om man som jag använder cellplastvinge med avsmalnande profil ut mot tippen finns ett enkelt knep hur man kan få en riktigt bra passning i kroppen.
Gör så här; Ställ en av de plankade vinghalvorna med roten nedåt på ett papper och rita av den så noga som möjligt. Skanna sedan in resultatet (eller kopiera) och printa ut den avritade profilen förminskad till 99%. Detta eftersom vingen smalnar av och är ca 1% mindre där den kommer ut ur kroppen ca 3 cm från vingen centrum. Jag brukar sedan klistra utskriften på en bit plywood som sedan sågas ut och slipas så noga som möjligt till en mall.
Med hjälp av mallen är det sedan lätt att göra hål i kroppssidorna som stämmer överens med din vinge.
Under hösten gick merparten av mina fritidstimmar åt till att arbeta med tidningen Lina men under julhelgen kunde arbetet äntligen komma igång på allvar med ett nytt byggprojekt.
Trivial Pursuit och Thunder Gazer har båda fungerat bra så min tanke är att kombinera deras bästa egenskaper i en ny modell. Trivial Pursuit har fin lyftkraft och kantar bra men den tjocka vingprofilen (68 mm) gör den sämre på att penetrera i blåsigt väder. Thunder Gazer har en tunnare vingprofil (59 mm) och påverkas mindre av vind men jag upplever att den kantar lite sämre. Jag gick därför igenom mina ritningar från Randy Smith med flera för att hitta en lämplig vinge som var ett mellanting av de ovan nämnda. Jag fastnade för Igor Burgers Max Bee vinge vars vingprofil är 65 mm. Att den med sina tre VM-guld bevisligen är konkurrenskraftig är såklart en extra bonus.
Personligen är jag inte jätteförtjust i utseendet på Max Bee’ns lite svängda kropp som dessutom är designad för elmotor. Ännu så länge är jag alldeles för nöjd med min PA75 och pipteknologin för att ta steget över till elmotorkonceptet.
Det fick alltså bli en Max Bee vinge och stabbe i en ”egendesignad” kropp utformad för förbränningsmotor med pipa. I ärlighetens namn är mycket lånat från Thunder Gazer men med några egna idéer som vanligt. Erik Björnwalls konstruktionsidé med en kakform i nosen är ett givet val.
Självklart måste modellen få ett eget namn också. Hade några olika idéer men valet föll till slut på ”Nitro Max”. Det gäller ju att fortsätta hålla fanan högt bland oss anhängare av förbränningsmotorn – eller hur! Jag gissar att flygegenskaperna kommer att bli märkbart annorlunda då stabilisatorn är betydligt större på Max Bee. Spännvidden är hela 76 cm och kordan 13 cm. Stjärtmomentet är också någon cm längre. Spännande! Förhoppningsvis ett vinnande koncept tillsammans med den starka förbränningsmotorn!
När jag ritade upp kroppen insåg jag att skarvningen av flaken till kroppssidorna kunde placeras där jag ändå brukar dela kroppen i samband med att vingen limmas in i den. Då får man bara en skarv och kan därmed spara lite lim/vikt. Små förbättringar här och där kan förhoppningsvis bli en märkbar förbättring när kärran är i luften. Tips! På Ikeas barnavdelning finns billigt ritpapper på rulle som fungerar perfekt att använda när man behöver längre/större papper att göra egna ritningar på.
Nu när bygget är igång så kan jag bara konstatera att det inte verkar spela någon roll hur mycket grejer man än skaffar. Det fattas ändå än det ena än det andra som måste skickas efter för att komma vidare i bygget. Linkarna till Yatsenko-hornen som jag tänkt använda har M3 gänga så de vanliga stötstängerna för 4-40 passade inte M3 skruven jag tänkt limma i ändarna. Beställde därför nya kolfiberrör från Carbix med rätt invändig dimension. För att göra stabbens spetsiga framkant extra stryktålig så förstärkte jag den med ø 0,8 mm stänger av kolfiber. Var säker på att hade kvar efter förra bygget men icke. Tur att MBS är snabba att leverera. J-bolts som håller tanken på plats saknades också och fick beställas av Hasse på 3F tillsammans med lite annat som saknades. Pip-fästen fanns inte heller trots att jag alltid beställer flera… så har det hållit på - otroligt!
För min del är byggandet och finish-arbetet en väldigt rolig del av den här underbara hobbyn och skulle vara svårt att vara utan. Jag inspireras ofta av andra modellbyggare och försöker alltid att snappa upp godbitar av deras knep och kunskaper. Extra kul är det om man själv kommer på en bra bygglösning som förbättrar bygget.
Ett exempel på detta är en grej som underlättat mycket vid limning av vingen i kroppen. Flera med mig har säkert märkt att urtaget i i kroppen för vingen ofta har väldigt dålig passning. Det spelar ingen roll om det är ett byggsatsbygge med förstansade kroppssidor eller om man bygger från ritning och kopierar över hålet till balsaflaket - det stämmer nästan alltid dåligt överens med vingen. Om man som jag använder cellplastvinge med avsmalnande profil ut mot tippen finns ett enkelt knep hur man kan få en riktigt bra passning i kroppen.
Gör så här; Ställ en av de plankade vinghalvorna med roten nedåt på ett papper och rita av den så noga som möjligt. Skanna sedan in resultatet (eller kopiera) och printa ut den avritade profilen förminskad till 99%. Detta eftersom vingen smalnar av och är ca 1% mindre där den kommer ut ur kroppen ca 3 cm från vingen centrum. Jag brukar sedan klistra utskriften på en bit plywood som sedan sågas ut och slipas så noga som möjligt till en mall.
Med hjälp av mallen är det sedan lätt att göra hål i kroppssidorna som stämmer överens med din vinge.
Re: Thunder Gazer och Max Bee i en skön combo
Då modellen kommer att få kvick-linkar istället för kullinkar vid hornen så behövs en annan typ av lucka för att kunna komma åt att justera vid höjdrordet. Jag har därför gjort en lucka undertill på kroppen.
Kroppssidorna är förstärkta med 0,4 mm plywood vid nosen och under stabben.
Placeringen är inte idealisk då det finns risk att olja från pipan letar sig in vid luckskarven när jag väl börjar flyga med kärran. Det blir något att hålla koll på.Kroppssidorna är förstärkta med 0,4 mm plywood vid nosen och under stabben.
Re: Thunder Gazer och Max Bee i en skön combo
Kroppen limmades ihop med Richard Olivers metod även den här gången. Jag tycker att det fungerar otroligt smidigt att limma motor-crutchen och spanten på balsaflaket för att sedan limma dit kroppssidorna.
Då kroppen får samma bredd och avsmalning som mina två senaste kärror så går det fint att återanvända min gamla form för att forma kroppsöverdelarna.Re: Thunder Gazer och Max Bee i en skön combo
Jag kommer att stoppa i ett roderok jag köpt från Barry Price Robinson. Jag satte ett sådant roderok i min förra kärra också. Roderoket är lite bredare än standard - 4,25 tum - men jag kan inte säga att jag märker någon skillnad.
Jag tänker varje gång jag börjar ett nytt bygge att jag ska prova utledare av pianotråd men som vanligt fegar jag ur och använder wire även denna gång. Vingtipparna är ganska små så den här gången valde jag att sätt tippviktsboxen i vingen istället. Jag följer rekommendationen att placera den så långt fram som möjligt. Cellplast-vingen har jag fått hjälp av Lars Roos att skära ut och planka. Som vanligt är det en vinge av världsklass som levererats från hans verkstad i Trelleborg!
Re: Thunder Gazer och Max Bee i en skön combo
Mycket instruktivt med fina bilder Niklas! Nästan synd att man inte är i branschen längre för i så fall hade man kunnat lära sig mycket här!
/Erik
/Erik
-
- Inlägg: 259
- Blev medlem: 14 jan 2015, 21:22
Re: Thunder Gazer och Max Bee i en skön combo
Vilken fart du fått på bygget Niklas!
Tack för omdömet, alltid kul att vara delaktig.
Tack för omdömet, alltid kul att vara delaktig.
Re: Thunder Gazer och Max Bee i en skön combo
2023-01-26
Ett stort tack till Erik och Lasse för era trevliga kommentarer.
Ni är båda stora inspirationskällor för mig i konsten att bygga stuntkärror och den enkla sanningen är att jag snott det mesta jag kan från er!
Sedan mitt senaste inlägg här så har jag tillverkat några av ovandelarna till kroppen. De formgjutna delarna är klara och kabinhuven är påbörjad.
Ovandelarna brukar jag limma fast efter att vingen kommit på plats så bygget av kroppen är från och med nu satt på vänt. Fokus är nu på att få klart vingen. Innan vinghalvorna sammanfogas måste roderoket komma på plats och stötstången mellan oket och flapshornet kapas till och justeras till rätt längd. Jag hade planerat att använda M3 skruv i båda ändarna av stötstången men kullinken med M3 gänga jag tänkt använda visade sig tyvärr gå oacceptabelt trögt. Räddningen blev en friktionsfri kullink från Rocket City med 4-40 gänga. Tyvärr tillverkas inte dessa längre men jag hade turen att ha några få kvar i lager. Jag har också sågat till de två plywoodclipsen som ska hålla flapshornet på plats. Jag tycker att de fungerar bättre än de mässingsplåtar jag använt tidigare för ändamålet. Plywoodclipsen väger bara 1 gram styck så gissningsvis är metoden lite lättare också.
Ett stort tack till Erik och Lasse för era trevliga kommentarer.
Ni är båda stora inspirationskällor för mig i konsten att bygga stuntkärror och den enkla sanningen är att jag snott det mesta jag kan från er!
Sedan mitt senaste inlägg här så har jag tillverkat några av ovandelarna till kroppen. De formgjutna delarna är klara och kabinhuven är påbörjad.
Ovandelarna brukar jag limma fast efter att vingen kommit på plats så bygget av kroppen är från och med nu satt på vänt. Fokus är nu på att få klart vingen. Innan vinghalvorna sammanfogas måste roderoket komma på plats och stötstången mellan oket och flapshornet kapas till och justeras till rätt längd. Jag hade planerat att använda M3 skruv i båda ändarna av stötstången men kullinken med M3 gänga jag tänkt använda visade sig tyvärr gå oacceptabelt trögt. Räddningen blev en friktionsfri kullink från Rocket City med 4-40 gänga. Tyvärr tillverkas inte dessa längre men jag hade turen att ha några få kvar i lager. Jag har också sågat till de två plywoodclipsen som ska hålla flapshornet på plats. Jag tycker att de fungerar bättre än de mässingsplåtar jag använt tidigare för ändamålet. Plywoodclipsen väger bara 1 gram styck så gissningsvis är metoden lite lättare också.
Re: Thunder Gazer och Max Bee i en skön combo
2023-02-06 del 1
Bygget har gått framåt med ganska bra takt de senaste veckorna. Vinge inklusive flaps är nu träfärdiga. Vikten för den kompletta vingen (med tippar, utledare, roderok, roderhorn, flaps, tippviktsbox, gångjärn, glasfiberväv över mittskarven och stötstång med linkar) hamnade på 391 gram vilket är jämförbart med vingen på min Thunder Gazer som var plankad med 1 mm balsa. Denna vinge är plankad med 1,5 mm balsa så det finns lite större marginal nu när ytan ska slipas jämn.
Innan vingen limmas i kroppen så har jag tänkt att grundlacka den med Randolph Butyrate dope och klä den med SIG Silkspan.
Utledarna av wire har fått sina öglor.- Bilagor
-
- Endast 3 gångjärn per roder.jpg (146.06 KiB) Visad 7839 gånger
Senast redigerad av Niklas_L den 09 feb 2023, 12:28, redigerad totalt 1 gånger.
Re: Thunder Gazer och Max Bee i en skön combo
2023-02-06 del 2
Rodren på modellen är uppbyggda med fackverk som sedan plankats med 1,5 mm balsa. Jag upplever att de blir väldigt vridstyva med denna byggmetod. Jag gillar Staffans metod med vilken man bygger rodren löstagbara. Jag har använt den på mina tre senaste modeller och det har fungerat klockrent. Staffans byggmetod finns beskriven i Lina nr 3, 2003 https://www.slis.org/lina/2003/2003-3.html.
Mina flaps vägde 25+27 gram inklusive gångjärnen med genomgående 0,8 mm pianotråd.
Det finns flera olika tillvägagångssätt och verktyg att använda i samband med montage av gångjärn men jag har fastnat för ett slags sågblad från Aerobroach (http://aerobroach.com/) som jag upplever ger ett bra resultat.
Den här gången provar jag att använda endast tre gångjärn per flaps (mot tidigare fem) som enligt Igor Burger ska vara tillräckligt. Fördelen är att friktionen i rodren minskas vilket märktes tydligt.
Jag jobbade ganska länge på att få bort friktionen i själva gångjärnen också. Resultatet blev flaps som går så friktionsfritt att de faller ner av sin egen tyngd - klart bäst hittills.
Rodren på modellen är uppbyggda med fackverk som sedan plankats med 1,5 mm balsa. Jag upplever att de blir väldigt vridstyva med denna byggmetod. Jag gillar Staffans metod med vilken man bygger rodren löstagbara. Jag har använt den på mina tre senaste modeller och det har fungerat klockrent. Staffans byggmetod finns beskriven i Lina nr 3, 2003 https://www.slis.org/lina/2003/2003-3.html.
Mina flaps vägde 25+27 gram inklusive gångjärnen med genomgående 0,8 mm pianotråd.
Det finns flera olika tillvägagångssätt och verktyg att använda i samband med montage av gångjärn men jag har fastnat för ett slags sågblad från Aerobroach (http://aerobroach.com/) som jag upplever ger ett bra resultat.
Den här gången provar jag att använda endast tre gångjärn per flaps (mot tidigare fem) som enligt Igor Burger ska vara tillräckligt. Fördelen är att friktionen i rodren minskas vilket märktes tydligt.
Jag jobbade ganska länge på att få bort friktionen i själva gångjärnen också. Resultatet blev flaps som går så friktionsfritt att de faller ner av sin egen tyngd - klart bäst hittills.
- Bilagor
-
- Jag gillar att ha löstagbara roder.jpg (209.37 KiB) Visad 7839 gånger
-
- Lite extra balsa att fästa gångjärnen i.jpg (134.7 KiB) Visad 7839 gånger
Re: Thunder Gazer och Max Bee i en skön combo
2023-02-06 del 3:
Under tiden som vingen får sin ytbehandling har jag tänkt att bygga samman landningsstället och fästet av rödbok. Jag har hittat ett par lätta 50 mm hjul som bara väger 5 gram/styck som jag hoppas inte ska vara för små. Själva landningsstället är av kolfiber och kommer från Randy Smith. Det är i mitt tycke onödigt kraftigt. Jag brukar därför minska bredden några millimeter och sparar på så vis några extra gram på ett kritiskt ställe av modellen.
Som avslutning tänkte jag visa hur jag gjorde för att få lagom utåtriktning på motorn.
Jag ritade några vinklar i min dator som jag sedan skrev ut på ett papper.
Jag kunde sedan ge motorn strax under 1,5 graders utåtriktning genom att visuellt jämföra vinklarna med motorns fästplattor av aluminium som vilar på motorbockarna.
Har på flera av mina tidigare modeller provat att flyga utan utåtriktning men upplever att en utåtriktad motor fungerar ännu lite bättre. Av någon anledning är det ofta blåsigt på tävlingar och det ger lite extra säkerhetsmarginal med en utåtriktad motor.
Under tiden som vingen får sin ytbehandling har jag tänkt att bygga samman landningsstället och fästet av rödbok. Jag har hittat ett par lätta 50 mm hjul som bara väger 5 gram/styck som jag hoppas inte ska vara för små. Själva landningsstället är av kolfiber och kommer från Randy Smith. Det är i mitt tycke onödigt kraftigt. Jag brukar därför minska bredden några millimeter och sparar på så vis några extra gram på ett kritiskt ställe av modellen.
Som avslutning tänkte jag visa hur jag gjorde för att få lagom utåtriktning på motorn.
Jag ritade några vinklar i min dator som jag sedan skrev ut på ett papper.
Jag kunde sedan ge motorn strax under 1,5 graders utåtriktning genom att visuellt jämföra vinklarna med motorns fästplattor av aluminium som vilar på motorbockarna.
Har på flera av mina tidigare modeller provat att flyga utan utåtriktning men upplever att en utåtriktad motor fungerar ännu lite bättre. Av någon anledning är det ofta blåsigt på tävlingar och det ger lite extra säkerhetsmarginal med en utåtriktad motor.