Linflyg

Linkontroll är den enda modellflygform där man har direktkontakt med sitt flygplan.

CL circle


Introduktion
Principen för linkontroll är enkel. Med ett handtag överförs en rörelse via två linor till modellen. Ett roderok överför rörelsen via en stötstång till modellens höjdroder. Modellen rör sig i den halvsfär som begränsas av linornas längd. Normal linlängd är 15-21 meter.


Kontrollsystemet
Kontrollsystemet består av handtag, linor, utledare, roderok, stötstång, roderhorn och höjdroder (flaps).

Handtag.jpg

Handtag finns i olika varianter. De kan vara justerbara med en wire som löper igenom handaget eller så kallat "hard point" utan wire men med någon form av skruvjustering. Anledningen till till justermöjlighet är att justera neutralläget, dvs att modellen flyger i planflykt utan att gå upp eller ner när handtaget hålls i neutralläge.

Linorna är vanligen stålwire, 0.3-0.45 mm i diameter. Antalet trådar i wiren varierar mellan 7-18. Det går ävan att använda pianotråd som linor. Dessa kan vara något tunnare, men har nackdelen att de är känsliga för böjar och klibbar lätt ihop vid fuktigt/regnigt väder. Ibland nämns fiske-/nylonlina. Det är inte att rekommendera då de flexar för mycket.

Utledarna, pianotråd eller wire, förlänger linornas avslut i vingtippen in till roderoket.

Roderok.jpg

Roderokets uppgift är att överföra linornas rörelse till stötstången. Oket kan vara i olika material; metall, nylon, kolfiber etc. Normal placering är i eller nära vingroten ungefär vid tyngdpunkten.

Via stötstången överförs rörelsen till roderhorn och höjdroder. Större stuntmodeller har ofta kopplade flaps. Dessa går ner när höjdrodret går upp och tvärtom. Detta gör att vingens lyftkraft ökar vid roderutslag.


This browser cannot play the embedded video file.

Handtag








Modellen
Stuntmodeller varierar i storlek. De kan vara alltifrån små upp till stora med en spännvid upp till ca 1.6 m. Större än så förekommer sällan. Begränsningen av linlängden gör att större modeller än så blir för stora. I den internationella tävlingsklassen F2B är storleken på modellerna ca 1.4-1.6 m i spännvidd. Vikten ligger på 1.5-2 kg. Semistuntmodeller är ofta något mindre, mest beroende på att det är en nybörjarklass, men det är inget som hindrar att använda större modeller i denna klass.


Motorer
Förbränningsmotorer eller elmotorer fungerar i dagläget lika bra. Elmotorerna har fördelen att de är tysta och rena. Förbränningsmotorer kan delas in i tre kategorier. 2-takts motorer med konventionell ljuddämpare, 2-takts motoror med pipa och 4-takts motorer. Fördelen med pipa är att man får en något mindre tendens till ”wind-up”, dvs att modellen/motorn ökar i hastighet i manövrarna i blåsigt väder. Nackdelen är att det kan kräva en del extra jobb att hitta rätt på piplängd i kombination med propellerns diameter och stigning. 


Trimmning
I linflyg har du direktkontakt med modellen via linorna. Du känner allting som påverkar modellen. Linspänning i alla lägen är nödvändigt. En stuntmodell måste trimmas in för att flyga perfekt. Det finns flera sätt att påverka modellens trim. Förutom att tyngdpunkt är tippvikt i yttervingen och utledarnas position viktiga. Tyngdpunkten justeras för att ge maximal vändbarhet utan att modellen blir för känslig att styra i planflykt. Tippvikten är till för att balansera ut linornas tyngd. Utledarnas position justeras så modellen ska flyga i tangentens riktning. Några andra är justeringsmöjligheter är sidroder och motorns utåtriktning. Vissa hävdar att sidroder och motor ha 0 grader utåtriktning. Justering av utledarna ska vara tillräkligt för att inte modellen ska flyga inåt och därmed flyga "rent". För mycket utåtriktning av motor och sidroder och modellen kommer att "gunga" fram och tillbaka.

© SLIS 2013