Thunder Gazer och Max Bee i en skön combo
Postat: 11 jan 2023, 21:51
Äntligen tid till vinterns byggprojekt!
Under hösten gick merparten av mina fritidstimmar åt till att arbeta med tidningen Lina men under julhelgen kunde arbetet äntligen komma igång på allvar med ett nytt byggprojekt.
Trivial Pursuit och Thunder Gazer har båda fungerat bra så min tanke är att kombinera deras bästa egenskaper i en ny modell. Trivial Pursuit har fin lyftkraft och kantar bra men den tjocka vingprofilen (68 mm) gör den sämre på att penetrera i blåsigt väder. Thunder Gazer har en tunnare vingprofil (59 mm) och påverkas mindre av vind men jag upplever att den kantar lite sämre. Jag gick därför igenom mina ritningar från Randy Smith med flera för att hitta en lämplig vinge som var ett mellanting av de ovan nämnda. Jag fastnade för Igor Burgers Max Bee vinge vars vingprofil är 65 mm. Att den med sina tre VM-guld bevisligen är konkurrenskraftig är såklart en extra bonus.
Personligen är jag inte jätteförtjust i utseendet på Max Bee’ns lite svängda kropp som dessutom är designad för elmotor. Ännu så länge är jag alldeles för nöjd med min PA75 och pipteknologin för att ta steget över till elmotorkonceptet.
Det fick alltså bli en Max Bee vinge och stabbe i en ”egendesignad” kropp utformad för förbränningsmotor med pipa. I ärlighetens namn är mycket lånat från Thunder Gazer men med några egna idéer som vanligt. Erik Björnwalls konstruktionsidé med en kakform i nosen är ett givet val.
Självklart måste modellen få ett eget namn också. Hade några olika idéer men valet föll till slut på ”Nitro Max”. Det gäller ju att fortsätta hålla fanan högt bland oss anhängare av förbränningsmotorn – eller hur! Jag gissar att flygegenskaperna kommer att bli märkbart annorlunda då stabilisatorn är betydligt större på Max Bee. Spännvidden är hela 76 cm och kordan 13 cm. Stjärtmomentet är också någon cm längre. Spännande! Förhoppningsvis ett vinnande koncept tillsammans med den starka förbränningsmotorn!
När jag ritade upp kroppen insåg jag att skarvningen av flaken till kroppssidorna kunde placeras där jag ändå brukar dela kroppen i samband med att vingen limmas in i den. Då får man bara en skarv och kan därmed spara lite lim/vikt. Små förbättringar här och där kan förhoppningsvis bli en märkbar förbättring när kärran är i luften. Tips! På Ikeas barnavdelning finns billigt ritpapper på rulle som fungerar perfekt att använda när man behöver längre/större papper att göra egna ritningar på.
Nu när bygget är igång så kan jag bara konstatera att det inte verkar spela någon roll hur mycket grejer man än skaffar. Det fattas ändå än det ena än det andra som måste skickas efter för att komma vidare i bygget. Linkarna till Yatsenko-hornen som jag tänkt använda har M3 gänga så de vanliga stötstängerna för 4-40 passade inte M3 skruven jag tänkt limma i ändarna. Beställde därför nya kolfiberrör från Carbix med rätt invändig dimension. För att göra stabbens spetsiga framkant extra stryktålig så förstärkte jag den med ø 0,8 mm stänger av kolfiber. Var säker på att hade kvar efter förra bygget men icke. Tur att MBS är snabba att leverera. J-bolts som håller tanken på plats saknades också och fick beställas av Hasse på 3F tillsammans med lite annat som saknades. Pip-fästen fanns inte heller trots att jag alltid beställer flera… så har det hållit på - otroligt!
För min del är byggandet och finish-arbetet en väldigt rolig del av den här underbara hobbyn och skulle vara svårt att vara utan. Jag inspireras ofta av andra modellbyggare och försöker alltid att snappa upp godbitar av deras knep och kunskaper. Extra kul är det om man själv kommer på en bra bygglösning som förbättrar bygget.
Ett exempel på detta är en grej som underlättat mycket vid limning av vingen i kroppen. Flera med mig har säkert märkt att urtaget i i kroppen för vingen ofta har väldigt dålig passning. Det spelar ingen roll om det är ett byggsatsbygge med förstansade kroppssidor eller om man bygger från ritning och kopierar över hålet till balsaflaket - det stämmer nästan alltid dåligt överens med vingen. Om man som jag använder cellplastvinge med avsmalnande profil ut mot tippen finns ett enkelt knep hur man kan få en riktigt bra passning i kroppen.
Gör så här; Ställ en av de plankade vinghalvorna med roten nedåt på ett papper och rita av den så noga som möjligt. Skanna sedan in resultatet (eller kopiera) och printa ut den avritade profilen förminskad till 99%. Detta eftersom vingen smalnar av och är ca 1% mindre där den kommer ut ur kroppen ca 3 cm från vingen centrum. Jag brukar sedan klistra utskriften på en bit plywood som sedan sågas ut och slipas så noga som möjligt till en mall.
Med hjälp av mallen är det sedan lätt att göra hål i kroppssidorna som stämmer överens med din vinge.
Under hösten gick merparten av mina fritidstimmar åt till att arbeta med tidningen Lina men under julhelgen kunde arbetet äntligen komma igång på allvar med ett nytt byggprojekt.
Trivial Pursuit och Thunder Gazer har båda fungerat bra så min tanke är att kombinera deras bästa egenskaper i en ny modell. Trivial Pursuit har fin lyftkraft och kantar bra men den tjocka vingprofilen (68 mm) gör den sämre på att penetrera i blåsigt väder. Thunder Gazer har en tunnare vingprofil (59 mm) och påverkas mindre av vind men jag upplever att den kantar lite sämre. Jag gick därför igenom mina ritningar från Randy Smith med flera för att hitta en lämplig vinge som var ett mellanting av de ovan nämnda. Jag fastnade för Igor Burgers Max Bee vinge vars vingprofil är 65 mm. Att den med sina tre VM-guld bevisligen är konkurrenskraftig är såklart en extra bonus.
Personligen är jag inte jätteförtjust i utseendet på Max Bee’ns lite svängda kropp som dessutom är designad för elmotor. Ännu så länge är jag alldeles för nöjd med min PA75 och pipteknologin för att ta steget över till elmotorkonceptet.
Det fick alltså bli en Max Bee vinge och stabbe i en ”egendesignad” kropp utformad för förbränningsmotor med pipa. I ärlighetens namn är mycket lånat från Thunder Gazer men med några egna idéer som vanligt. Erik Björnwalls konstruktionsidé med en kakform i nosen är ett givet val.
Självklart måste modellen få ett eget namn också. Hade några olika idéer men valet föll till slut på ”Nitro Max”. Det gäller ju att fortsätta hålla fanan högt bland oss anhängare av förbränningsmotorn – eller hur! Jag gissar att flygegenskaperna kommer att bli märkbart annorlunda då stabilisatorn är betydligt större på Max Bee. Spännvidden är hela 76 cm och kordan 13 cm. Stjärtmomentet är också någon cm längre. Spännande! Förhoppningsvis ett vinnande koncept tillsammans med den starka förbränningsmotorn!
När jag ritade upp kroppen insåg jag att skarvningen av flaken till kroppssidorna kunde placeras där jag ändå brukar dela kroppen i samband med att vingen limmas in i den. Då får man bara en skarv och kan därmed spara lite lim/vikt. Små förbättringar här och där kan förhoppningsvis bli en märkbar förbättring när kärran är i luften. Tips! På Ikeas barnavdelning finns billigt ritpapper på rulle som fungerar perfekt att använda när man behöver längre/större papper att göra egna ritningar på.
Nu när bygget är igång så kan jag bara konstatera att det inte verkar spela någon roll hur mycket grejer man än skaffar. Det fattas ändå än det ena än det andra som måste skickas efter för att komma vidare i bygget. Linkarna till Yatsenko-hornen som jag tänkt använda har M3 gänga så de vanliga stötstängerna för 4-40 passade inte M3 skruven jag tänkt limma i ändarna. Beställde därför nya kolfiberrör från Carbix med rätt invändig dimension. För att göra stabbens spetsiga framkant extra stryktålig så förstärkte jag den med ø 0,8 mm stänger av kolfiber. Var säker på att hade kvar efter förra bygget men icke. Tur att MBS är snabba att leverera. J-bolts som håller tanken på plats saknades också och fick beställas av Hasse på 3F tillsammans med lite annat som saknades. Pip-fästen fanns inte heller trots att jag alltid beställer flera… så har det hållit på - otroligt!
För min del är byggandet och finish-arbetet en väldigt rolig del av den här underbara hobbyn och skulle vara svårt att vara utan. Jag inspireras ofta av andra modellbyggare och försöker alltid att snappa upp godbitar av deras knep och kunskaper. Extra kul är det om man själv kommer på en bra bygglösning som förbättrar bygget.
Ett exempel på detta är en grej som underlättat mycket vid limning av vingen i kroppen. Flera med mig har säkert märkt att urtaget i i kroppen för vingen ofta har väldigt dålig passning. Det spelar ingen roll om det är ett byggsatsbygge med förstansade kroppssidor eller om man bygger från ritning och kopierar över hålet till balsaflaket - det stämmer nästan alltid dåligt överens med vingen. Om man som jag använder cellplastvinge med avsmalnande profil ut mot tippen finns ett enkelt knep hur man kan få en riktigt bra passning i kroppen.
Gör så här; Ställ en av de plankade vinghalvorna med roten nedåt på ett papper och rita av den så noga som möjligt. Skanna sedan in resultatet (eller kopiera) och printa ut den avritade profilen förminskad till 99%. Detta eftersom vingen smalnar av och är ca 1% mindre där den kommer ut ur kroppen ca 3 cm från vingen centrum. Jag brukar sedan klistra utskriften på en bit plywood som sedan sågas ut och slipas så noga som möjligt till en mall.
Med hjälp av mallen är det sedan lätt att göra hål i kroppssidorna som stämmer överens med din vinge.