slis.org/forum

Såg ett inlägg på nätet idag som fick mig att fundera på om det finns anledning att omvärdera var på hornet som stötstängerna bör skruvas fast.
På de flesta ritningar jag har så sitter stötstången från oket fäst högst upp på flapshornet (ofta 1,25 tum ovan pianotråden) och stötstången som leder bak mot höjdrodret sitter fäst ett steg ned (ofta 1 tum).
Min gissning är att denna lösning har sin naturliga förklaring i att man förr hade stötstänger av bockade pianotrådar som stacks in i (lediga) hål på hornen och fästes med lödkolv. Numera använder de flesta istället kullinkar som fästs med skruv vilket betyder att man inte längre är tvungen att fästa stötstängerna på olika höjd.

Bifogade bilden visar just hur stötstängerna istället har fästs på samma höjd med en gemensam skruv.
Genom att fästa båda stötstängerna på 1,25 tums höjd på flapshornet och samtidigt se till att ha samma avstånd/höjd vid höjdrodret så borde det innebära att det krävs mindre kraft att få ut rodren — eller spelar det ingen roll?
Någon som är bra att räkna på krafter och hävstänger kanske kan hjälpa mig att bringa klarhet i detta.

Hej Niklas,
Tar på mig mekanikexpertmössan(neej, inte nu igen. suck...) för jag gillar frågan. Nästan ett skolexempel på hävstångsprincipen: väg gånger kraft!
Generellt för ett givet roder/flapssystem gäller att ju längre stötstångsrörelse(fram och åter) man har(eller kan åstadkomma), desto lägre tryck och dragkrafter uppstår i stötstång, länkar och rodergångjärn. Dessutom minskar verkan av de glapp som normalt brukar finnas i rodersystem.
Men för att åstadkomma en längre stötstångsrörelse måste man till att börja med ha ett ok som fixar detta. Annars går det ju inte.
Sen till frågan om placeringen av ledpunkter på flaps och roderhorn. Leden bör sitta så långt ut det går på flaps och roderhorn men här kommer man in på utslagen och då hänvisar jag till Igor Burgers inslag om flaps och roderutslag samt hans resonemang om att hålla ner flapsutslagen för att undvika tvära tjyvsläpp på flapsens sugsida . Läs den!

Hallå!
Om Lelle maskerad med mössa får ett ord med i leken ska vi se hur det går för mig som bara flyger stunt i teorin!

Jag har en liten synpunkt på den ordning saker är kopplade till flapshornet enligt Niklas' bild. Om jag förstått saken rätt så sitter från vänster till höger på bilden: 1) Stötstången från oket, 2) flapshornet, 3) stötstången till höjdrodret. Kraften kommer ju från oket och ska fördelas till flaps och höjdroder. Därför bör ok-stötstången sitta i mitten!
Ordningen bör alltså vara: Flapshornet - okstången - höjdroderstången. (Räknat från vänster eller höger, det spelar ingen roll.)
Därigenom minimeras den kraft (det moment) som vill vrida flapshornet längs en vertikal axel. Vill man behålla det hela centrerat får man flytta flapshornet lite på sin axel.
Så har jag iallafall tänkt och gjort på min ARF-Nobler. (Om det nu räknas.)
(Jag gjorde rodermekanismen av egna bitar. Använde RC-kullänkar, var lite orolig för att friktionen blir för stor, men känns bra att det duger åt Niklas!)

/Göran

Det gläder mig att vi snart har en stuntflygare till i cirkeln. En Nobler kan man ju både flyga F2B och vår nya Classic-klass med.....

Nice!

Snygg den, Göran! Välkommen!

Några glömda stötstångstillägg bara.(neeej!)
1: Ju mindre drag å tryckkraft det är i, särskilt den långa roderstötstången, desto lättare kan denna göras vilket är bra mot utmattningsbrott i kullänkens ställskruv. Samt kärrans totalvikt.
2: En lätt och stark stötstång är ett mycket tunnväggigt konstfiberrör med hyggligt stor diameter, tex. dia. 8-10 och väggtjocklek 0,15-0,3.
Typ kolfiberrör från Carbix eller rör till metspön eller pilbågspilar. Ger noll utböjning i skarpa hörn.
Sen är det ju en annan fråga om en sån får plats. Men det är själva principen liksom asså.

Jag håller med Göran denna gången, tryckmomenten tar ut varandra. Jag gör så på min nästa stuntare.